Jag svär på min mamma jag ska ge dom vad dom tål

Jaha, jo, men här har hänt grejor. Nu har jag studerat till läkare i lite över två månader, varit på två VFU-dagar, gått med i skoltidningen, volontärat på kårhuset och skrivit en salstenta. Det är spännande, frustrerande, roligt, tröttsamt, energifyllt och mest av allt vardagligt. Skönt hur fort en hittar ens vardagliga lunk ändå!

Örebro är fint även om det hittills varit lite för kallt för att upptäcka mycket av staden. Universitetet är välskött, åtminstone för oss läkare. Jag lyckades köpa en cykel härom veckan och får nu bra med motion (iallafall i min mening) genom att cykla ca 10 km om dagen.

Det enda som saknas är nog du.

I just wanna laugh, ‘cause you’re tryna be a hipster

Här, kära följare, får ni en lägesuppdatering. Just nu:

1. håret är kort(are) & I love it
2. lila läppstift är min nya favoritsak (ps bilden ger inte färgen rättvisa)
3. ovanstående hoppas jag kommer förvandla mig och göra mig badass
4. mitt rum är fyllt av IKEA lådor och dylikt därför att…
5. på söndag flyttar jag till Örebro och blir läkare! (!!!!!!!!!!!)

Det var väl vad som händer i mitt liv för tillfället. Slutligen vill jag presentera min nya tröja som jag fick av mina kära vänner (<333); blöggen represent.

Now if we’re talking body, you got a perfect one so put it on me

Kör en 10 frågor à la Frida Vega. Antar utmaningen. Kommer dock inte på 10 till frågor, så får väl skippa nominerings-biten. Sorry.

1. Vad är det finaste som har hänt dig den senaste veckan? 
Den senaste veckan har jag inte gjort så mycket ärligt talat. Så det finaste som hänt mig är nog småsaker som när femmorna jag hade häromveckan vinkade till mig, eller när jag satt och drack kaffe ensam hemma med vår gamla hund.

2. En låt som alltid får dig att dansa?
Jag är ingen blygdansare, så det krävs inte mycket att få upp mig på dansgolvet… Men när ens vänskapsgrupps anthems spelar – då kan man ju absolut inte INTE dansa. Låtar som ”jag kommer” och allt med Maskinen och så. 

3. Ditt tidigaste barndomsminne?
Jag har något minne av att springa runt på den gräsiga skolgården under det enorma bokträdet på min allra första skola. GUDARS, vad vackert det var på den skolan. Stor stenbyggnad med vackraste trappan inuti, som något ur ett Poirot-avsnitt. Tyvärr var det även sorgligt slitet och förfallet; trappan kunde man inte ens gå i eftersom den var var livsfarlig.

4. Vad gör dig nervös?
Nya situationer och när jag känner mig i underläge. Att inte ha koll på vilka sociala regler som gäller.

5. Kan vi få några detaljer från ditt senaste hångel?
Det var en hel vecka sedan nu, när Rasmus var här sist. Det var hett, mysigt och älskvärt som alltid.

6. Vad skulle du vilja ha lite mer av i ditt liv?
Oavsiktliga poser i Venedig. Eller ja, det är väl mer symboliskt för fler resor till coola ställen med, exempelvis, min finaste person Rasmus.

7. När är du som mest kreativ?
Mellan klockan 3 och 5 på morgonen. När jag känner mig lite destruktiv.

8. Visa en bild på dig själv som du tycker om.

Mitt hår! Ser så snyggt ut!

9. Din favvo tv-serie just nu?
Säger Cityakuten pga kollar på det varje kväll.

10. Hur tror du att ditt liv ser ut om 5 år?
Hoppas jag fortfarande pluggar, är så pepp på att plugga. Och att det jag håller på med känns viktigt, fascinerande, givande, coolt. Hoppas jag har rest mycket, helst besökt en annan kontinent, och att jag kan något till språk.

Lets not make it harder than it has to be

Torsdagar är jag ensam hemma, och för tillfället sitter jag i mammas säng och knaprar på rädisor. Varför jag sitter i mammas säng är att det är enda sättet att lugna Molly så att hon kan slappna av och sova. Annars går hon bara runt, runt huset och blir så trött och förvirrad att hon varken vet ut eller in.

Ibland känner jag mig också så. Fastän jag inte ens är i närheten av att vara 86 år gammal och dement. Istället är jag ung och dum och blir trött och förvirrad av livet. Det är PM skrivning hit och Stockholmstripp dit. Alla papper att skriva ut och foton att ta och andra nödvändiga förberedelser att bocka av. Bocka av? Nej, snarare invänta. Stundande prövningar av olika slag och ingenting alls som man kan riktigt räkna med än.

Det verkar som om jag gör ingenting alls, och kanske är det sant. Men inuti mitt huvud händer allt och ingen kalender i världen kan hjälpa att strukturera upp det.

Don’t you know I’m human too

Nu är det så att jag, efter ÅR (ej överdrift) av prat om det, äntligen gjort slag i saken och köpt en extern hårddisk. Under de senaste dagarna har jag lagrat alla mina gamla bilder på den och älskar’t. Så med alla mina bilder sedan 2008 (!) tillgängliga kan jag göra en sådan där niotillfem-inspirerad tillbakablick på mitt liv. *trumvirvel* hääär kommeeer 7 stycken septeeembeeer!

2014

Såhär ser jag alltså ut just i detta nu, med blekta toppar och lyssnar på Hanapees otroliga podcast i sängen. Har nyss fyllt 20 år och får handla på systemet om/när jag vill. Annars i september 2014 läser jag svenska 3 på distans, putsar upp min matte inför högskoleprovet och lär mig laga mat och ta vara på skogens råvaror etc. Igår var jag dessutom och röstade för första gången i mitt liv!

2013

Förra året den här tiden tog jag körlektioner och försökte vara fashion blogger. Att inte gå i skolan längre var oerhört konstigt. Dessutom ville mitt hår aldrig växa ur pagen, men skjortan var väldigt fin. Sedan dess har jag råkat missfärga den i en tvätt, RIP.

2012

September 2012 och jag har precis påbörjat sista året på IB. Så mycket stress och inlämningar och jag kände mig olidligt ensam just denna månad. Vet inte varför, för jag hade uppenbarligen världens bästa vänner som hängde hos mig, bjöd mig på middag, gick ut med mig etc etc.

2011

Granny Goes Street ägde nyss rum i Falun, men enda gången jag har varit där var september 2011. Då hade jag just börjat i en ny klass och kände nog ingen än, funderade på att byta till franskaklass och kände mig allmänt malplacerad. Hängde med mina närmsta och käraste så fort jag kunde, och drog fjortisposer med Lisa.

2010

Jamen här bodde jag alltså i Frankrike! Har ingen bild på mig själv, men detta är alltså avdelningen i internatet jag sov i. Min säng är den med rödprickiga lakan. Senare (kanske inte så mycket senare, minns inte) flyttade jag ett snäpp åt vänster och in i mitten avdelningen. Hur mådde jag här? Ömson superglad, ömsom pissledsen. Men det är ju inte så konstigt när man bor i ett nytt land, förstår absolut ingenting av språket och har inget internet heller för att få stöd från kompisarna hemma.

2009

Åherregud. Nostalgitripp deluxe. Jag var 15 år och hade precis flyttat in i ett äppelgrönt rum i Uppsala som jag delade med tjejen längst till höger. Var uppenbarligen kameraskygg. Försökte lära känna min klass och elevhemmet, och i skolan hängde jag mycket med tjejerna här ovanför.

2008

September för 6 himla år sedan. Hade en ny mobil (uppskjutbar AKA coolaste som fanns) och en frisyr som inte passade min hårtyp. Plattången var nödvändig, och även ryggsäcken (som jag hatade). Hängde med bästa Lisa. Vi har ju känt varann i ett sekel, minst.

You’re gone and I’ve got to stay high all the time to keep you off my mind

Förra helgen var jag så väldigt aktiv och bloggvänlig att jag förvånades över mig själv. Därför blev det inget inlägg förrän nu. På fredag var pappa och jag i alla fall på gosigaste Hagenfesten. Det var en annorlunda och trevlig upplevelse att gå dit med pappa, för det betydde att vi gick tidigt, lagom till dess att maten serverades, och kollade på banden – istället för att ramla in efter att det hunnit bli mörkt och mest sitta och snacka i Madickengungan hela natten.
2 saker med det här bandet: 1) trummisen såg exakt ut som en kille vi hängde med i Italien
2) ”överallt annars när vi spelar ses vi som alternativa, men här är vi nog det mest mainstreama bandet. Vi spelar faktiskt låtar…”
Små, mysiga platser att hänga på överallt. Som det här lilla växthuset.
Eller ute på gården i väntan på att någon ska ringa i klockan och berätta var nästa akt håller till.
Senare när det blivit lite mörkare hade en irländsk kille performance ute på älven. Det var så väldigt nästan där, men han nådde inte hela vägen fram. Men när han som avslut hoppade rakt ut genom tyget och ner i älven fick han stora applåder.
Sedan spelade några unga (sjukt talangfulla) musiker lite experimentell jazz. Eller väldigt experimentell.
Och efter lite chips i medlemspuben och dans i en lada gick vi ut ur området och cyklade hem. Hagenfesten, må du leva kvar i hundra år till.

Det här, det får vi aldrig tillbaka

Min Italienfamilj(+Emilys bror) på ett svettigt dansgolv, dagen innan jag reste.

Vi träffas första gången en kylig lördagseftermiddag utanför biblioteket. Det är inte lätt att känna igen någon man bara sett på några bilder på internet, men som tur är hittar vi varandra. Jag trodde vi skulle dricka kaffe eller så, som en typisk först dejt när man ska lära känna varandra lite pinsamt och obekvämt sådär, men hon säger att hon känner sig lite skakis och gör det något om vi dricker öl istället. Så vi tar en öl, och en till, och pratar om våra respektive krossade hjärtan, bestämmer oss för shots och vips är vi utanför centrum och dansar på en indieklubb. Klockan halv 7 nästa morgon tar jag tåget hem till min värdfamilj, som jag bara känt i 3 små veckor, och tänker att sånt här inte händer på riktigt. Men det gör det faktiskt, och nu är vi Bolognabästisar och tar oss an helgnätterna tillsammans. Vi dricker alldeles för mycket, och går på alldeles för dåliga klubbar, och pratar med alldeles för många nya människor men vad gör det när vi utbyter förtroligheter på toaletter och råder varandra igenom mentala kollapser? Tillsammans med en tredje utländsk tjej bildar vi en dundergrupp och vi dricker vin från 5liters-flaskor i rökiga kök och sedan smyger in gratis på ERASMUS klubbar. Sakta blir det vår och nu för tiden promenerar vi inte hem i regn med tårar i ögonen av hur skitigt allt är; nej nu har vi bildat ett kompisgäng och snart kan man sitta på torget och dricka vin. Sedan, helt plötsligt, har jag ett lagat hjärta igen, och våren har kommit för att stanna och vi prisar grisguden i skyarna. Och månaderna som är kvar susar förbi i vintage-shopping, nachos-lagning och fuldans. Det är så sällan man klickar med någon så fullständigt och så fort, så vilken jävla tur att jag skickade det där meddelandet till Emily i januari.

I love this life, but it only lasts a minute

Det är sådana här dagar. När solen skiner i en klarblå himmel och mamma springer upp och väcker en för att man ska ut på hundpromenad. Och när man går i skogen med ena ögat på den senila spanieln och andra på skogskanten, på jakt efter kantareller. När man slutligen hittar en gyllene klump, och plockar nästan alla (fast de egentligen är för små) för annars kommer någon annan bara plocka dem. Och så kommer man hem och borstar av dem noggrant för att steka i massvis med smör och lite vitlök och sedan äta på rostat bröd. När man dricker kaffe tillsammans med sin mamma, och ens bror stjäl ens läppsyl och torkar inte badrumsgolvet efter att han duschat så man blir helt blöt om fötterna när man går in, men man ändå är så glad att han är hemma. Att alla är hemma.
Det är sådana här dagar jag undrar hur någon, någonsin, kan vilja bo någon annanstans.

Det finns en första plats som inte går att nå

En lördag för några veckor sedan anlände jag tidigt på morgonen i Florens, där jag mötte upp min partner in kultur Cybele. Vi började med att gå över Ponte Vecchio, som var nästan helt tom på grund av den tidiga timmen.
Efter en cauppuccinofrukost i ett café på andra sidan styrde vi stegen mot San Miniato al Monte, som alltså är kyrkan som sitter uppe på en kulle och blickar ut över Florens.
Den.
Utsikten var förstås helt otrolig.
Efter allt ooh- och aah:ande gick vi tillbaka in mot staden, åt en supergod gelato på vägen och sedan skulle Cybele runt konstmuseet Uffizi så jag begav mig själv ut på sightseeing.

Hamnade självklart vid Duomon och herregud, vilken byggnad! Kanske mäktigaste kyrkan jag sett. Jag joinade kön och gick in också, men insidan är väldigt avskalad jämfört med utsidan. Fasaden är allt.

Senare mötte jag upp Cybele igen, och vi strövade fritt. Dog lite av hur varmt och soligt det var (konstigt att det verkar så grått på alla mina bilder) och bestämde nästa målplats.
Det blev kyrkan och torget som man får se i filmen Room with a View. Nu måste jag se om den filmen bara för att kunna peka och säga självnöjt ”där har jag varit”.

Found you in a river of pure emotion

Det har varit mycket utflykter och roligheter här på bloggen på sistone, vilket ju är fabulöst men man får inte glömma vardagslivet heller. Jag tror det bästa med att vara au pair är att både få friheten att lunka runt själv och upptäcka ny platser och träffa nya vänner, och att få en ny familj och få vara med på deras tillställningar.

Nu är det sommarlov för de två äldre tjejerna, och för någon vecka sedan var det sommaravslutning på skolan. Den såg ut lite såhär:
Temat var förr i tiden, så här testar man på att slå ringar.
Sedan provade jag och ägde alla.
Sara visade hopp-tricks.
Och som avslutning sjöng hela skolan en sång som jag redan hört cirka 5000 gånger innan, som repetition. Men vilken glädje!